Kollektivtrafiken som uppmuntrar stillasittande

Jag tänker ofta på hur det moderna samhället uppmuntrar oss att vara lata. Trappor ersätts med hissar och rulltrappor, vi får fler stillasittande arbeten och kollektivtrafiken uppmuntrar oss att åka mer. Eller i alla fall vissa, själv undviker jag att åka buss och tunnelbana i Stockholm så mycket jag bara kan. Jag står inte ut med stressen och att trängas med så många människor.

I Stockholm betalar man ca 800 kronor i månaden för att få åka hur mycket buss och tunnelbana man vill. För många är det ganska mycket pengar och har man väl spenderat dem vill man ju utnyttja det där månadskortet så mycket man bara kan, eller hur? Lite som frikortet inom sjukvården. Har man väl fått det kan man ju “passa på” att kolla upp den där ryggen som krånglat i några år.

Vill man åka tunnelbana i Hong Kong laddar man ett kort som man sedan drar när man påbörjar en resa och när man slutar åka. Från kortet dras olika summor beroende på hur långt man åker. Ett mycket bättre system i min mening. Varför då?

Jag tror att ett sådant system skulle kunna få några att röra på sig lite mer och samtidigt avlasta den fruktansvärt trånga kollektivtrafiken vi har i dag. Självklart kommer det finnas de som inte bryr sig ett skvatt om vad det kostar att åka. Men det kommer också finnas de som kanske går den där kilometern istället för att hoppa på en buss efter att ha åkt tunnelbana. Och hör och häpna, några kanske till och med skulle cykla 4 km istället för att ta tunnelbanan.

På cykel i ur och skur :)

Det är så hjärnan fungerar för många. Lite som att man ibland drar sig för att betala en och femtio för en kasse på Ica. Men om kassen hade ingått i köpet hade man antagligen burit hem fler Icakassar. Så även om snittåkaren skulle betala lika mycket som i dag för att åka med SL tror jag många hade åkt mindre om de visste att varje resa kostade. Även om det bara handlar om några kronor.

Men det kanske bara är Smålänningen i mig som talar?